Vet inte om jag är lite påverkad av naturliga orsaker, men just nyss blev det för mycket för mig.. En aningen ångest nu som jag inte kännt på nån vecka. Så länge kunde jag hålla mig ovanför ytan.

Ska väl borsta tänderna nu, försöka glömma bort den där känslan under tiden, vara närvarande vid borstningen. Tänka på torsdag. Tänka på lördag. Tänka på sista helgen i februari. Andas in, andas ut. Längta lite till pulkaåkningen. Det går bra. Jag är bra, jag är bra..

Och det är väl ungefär det som gäller ett tag nu.

There are many things that usually keep me awake at night, you know, thoughts about things that I can't solve at the moment. But tonight, I can only blame one thing, and they are in thier box on the table..

How is it that something that should be good for me, makes me bad at the beginning? I got one word for this: Irony ;)

Jag har förberett mig idag, eller hur jag ska uttrycka mig. Förbereder hela tiden för det värsta även om jag inte vet hur det blir. Säger en sak: Det gör förbannat ont inuti. Har du någonsin upplevt den här smärtan? Sluta ge mig den då. Och sluta gräva hål i mig.

Är förjäkla trött. Men kan inte somna, tankarna maler, om och om igen. Får se det positivt, imorgon kommer jag somna tidigt. 

Det återstår att se, men humöret pekar nedåt. Ska träffa Anna imorgon och bara prata om allt. Men jag vet inte om jag kommer bli klokare på något ändå. Väntar till alla helger är över så jag får boka tid mot depression/ångesten. Försöker hålla mig över ytan åtminstone. Och försöker att inte tänka i tankar som att sluta leva. 

Tappade matlusten för en stund sen, av en anledning. Men jag låter allt vara osagt tills motsatsen är bevisad. Och hur ärligt det egentligen är menat den här gången. Och då menar jag ett ja eller nej, inte ett kanske och inte dra ut på allt i flera månader. För 7 månader är en lång väntetid även för mig.. och jag tänker inte vänta lika länge den här gången. Har satt ett litet personligt stop redan. Och sen vad det blir, så är det så som det gäller. För alltid. 

Det är konstigt. Man gör saker fastän allt inom en skriker NEJ!

Vet att det inte står rätt till med mig, i huvudet alltså, men jag försöker hela tiden kämpa med egna medel. Nej, det är inget fel att vara ensam första advent osv. Nej det är absolut inget fel att vara ensam på en fredagkväll.. Hur mycket jag än trackasserar vänner, kommer över, hälsar på, så likt förbannat så smyger sig den där envisa tanken på mig. Är jätteglad att ni finns, tro inget annat, men jag vill ha mer nära.

Vill också kunna säga nu ska vi. Hela tiden. Fast inte välja att göra det. Vill ha valet att kunna göra det.

Är trött på allt det här, alla tankar som ploppar upp så fort jag ska sova. Vet nog inte hur länge jag kan hålla upp den här ytan, och vet inte hur länge till jag kan sova dåligt.. Någonstans måste det ju börja spricka.

Är så tyst och tomt i min skolåda som oftast. Förutom när jag ids skruva på radion. Hur lär jag mig att acceptera att jag inte kan ha människor runt om mig hela tiden? Och även om jag har det så maler tankarna på. Hur gör man för att stänga av?

För jag vet ju hur jag kan må bättre, men det känns så långt ifrån, avlägset och det handlar ju om år, men under tiden?

Lyssnar på radio som aldrig förr.. bara för att jag inte orkar med musik som bara gör att jag är ledsen. Men till och med mitt skyddsnät sviker. Den här låten kan ju beskriva allt bättre än jag själv skulle kunna ha gjort, kan du förstå nu?

Sonja Aldén - Du får inte

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.

Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.